jag hade hört d ryktas om att d jobbigaste med vansbrosimningen skulle vara bilresan dit & hem. d ligger nog faktiskt lite sanning i d. för d e en kort tävlingstid i förhållande till övriga klassikerlopp. men oavsett detta faktum e d faktiskt tretusen meter som ska avverkas simledes. och d snyter man inte bara ur sig sådär. [även om d snöts och frustades en del kallsupar utmed banan!]
planen var att genomföra loppet helt utan ambitioner då jag tyvärr simmar bröstsim som en sengångare med ledgångsreumatism. men gärna en tid under två timmar var väl ett lite personligt mål. [med tanke på att veckans uppladdning inte hade varit den bästa, med en ond ögoninfektion och noll träning som ett resultat av detta så kunde även denna tvåtimmarstanke ökas till två och en halv timme med]
väl på plats i vansbro, efter en bilresa med mycket kaffe, redbull, vatten och kissepauser och startpaketet med lila badmössa [lyllo mig, snyggaste färgen!] och tidtagar-chipet var uthämtat tog jag mig en titt på älven. och de som redan simmade. och helskotta vilken ångest jag fick! skulle jag fixa d här?! d va ju strömt. kallt. och blött [no shit, sherlock!]!
vi tog oss bort mot starten, och efter lite pust & stånk satt både våtdräkt och badmössa på plats. och även om d bara handlade om några minuter till start så kan jag lova att d svettades en del när man är klädd i svart, åtsittande gummi från topp till tå [okej, lila topp i form av badmössan då!] så jag vet inte om d va d, eller om d bara va känslan av att d äntligen va dax. men när man väl klev ner i d sexton gradiga vattnet och starten gick, kändes inte ens vattnet särskilt kallt. eller läskigt…
först dryga två km medströms i vanån gick förvånansvärt enkelt. två nära-döden-upplevelser. första i form av ett långt vasstrå som slingrade sig runt min hals och jag antog att d va en ond ål [eller liknande sjömonster] som försökte döda mig. nästa när en crawlande ung herre crawlade sig upp på min rygg/mitt huvud och brydde sig inte så mycket om att ens kolla om jag överlevde.[d gjorde jag dock, E hade bra koll på mig bakifrån trots sina igenimmade simbrillor!] sen svängde vi in mot västerdalälven. här snackar vi motströms! 854,11 meter kvar, satt en man i en båt och talade om. man kom inte alls lika långt för varje simtag. och man fick kryssa rätt bra mellan trötta simmare, som alla tävlade om att ligga närmast bryggan. men meterskyltarna som talade om kvarvarande metrar att simma kom tätt och fantastiska funktionärer längs bryggorna som kom med värmande hejjarrop gjorde resan mot mål enklare. guldstjärna till dom alla! handen mot plexiglaset som förkunnade att målet var nått, klockan visade slutligen på en simtid på en timme och sexton minuter. [mycket nöjd sengångare-med-reumatism-tjej!] några stapplande steg upp på land och lite varm sportdryck på d och sen bara ren och skär lycka! då var del två i klassikersatsningen avklarad.
vi kör väl en vansbrosimning-i-siffror med då:
antal kallsupar: 54555
antal svalda liter ur västerdalälven: 826,8
antal mottagna sparkar: 756
antal utdelade sparkar: 47
antal nära-döden-upplevelser: 2
antal försök till att crawla: 1
antal misslyckade crawl-försök: 1
antal fantastiska funktionärer: 452545712454354
antal kvinnor som trängdes i samma duschar: 5832
antal isflak som skymtade i horisonten: 3 [kan vara inbillning, men16 grader e kallt!]
antal komplimanger jag fick i badmöss: 0
antal komplimanger jag fick i simbrillor: 0
